Det brottsförebyggande arbetet i Sverige

Under flera år har det pågått en ambitionshöjning av det brottsförebyggande arbetet på lokal, regional och nationell nivå. Inget tyder på att reformtakten och ambitionerna nu kommer att klinga av.

Under 2023 har svensk kriminalpolitik haft ett stort fokus på organiserad brottslighet och dess koppling till ekonomisk brottslighet. Som exempelvis brottsförebyggande arbete kopplat till kontroll och tillsynsarbete för att motverka otillåten påverkan, välfärdsbrott och arbetslivskriminalitet. Att det nationella fokuset legat på organiserad brottslighet har sin bakgrund i utvecklingen av det grova våldet i kriminella miljöer och den negativa påverkan som den typen av kriminalitet har på samhället i stort, och särskilt på de lokalsamhällen som drabbas. Det är ett väl motiverat nationellt fokus.

Ett annat stort fokus har varit att förebygga rekryteringen av unga till kriminella grupper med högt våldskapital. Det senaste året har fler kommuner än de som ligger i anslutning till Sveriges storstäder drabbats av organiserad brottslighet, av det grova våldet och av att unga dras in i den. Det är fortfarande av största vikt att brottsförebyggande åtgärder sätts in för att förebygga en ytterligare spridning. Det finns dock en risk, särskilt där det saknas genomförda lokala lägesbilder, att insatser sätts in där de inte behövs. Det är inte väl spenderade resurser. En annan risk är att andra insatser inte sätts in där de behövs, det vill säga att välbehövliga insatser som identifierats i det lokala kartläggningsarbetet får stå tillbaka när arbetet i stället prioriteras utifrån nationella direktiv. Mot bakgrund av alla de initiativ som nu tas nationellt runt den här typen av kriminalitet vill Brå framhålla vikten av att inte tappa kopplingen till den lokala problembilden och den lokala förankringen av insatser.  

Ett annat behov som funnits länge och som fortfarande finns är att involvera hälso- och sjukvården i det brottsförebyggande arbetet. Det gäller såväl i arbetet med unga på väg in i kriminalitet som de som kommit längre i sin kriminella karriär.

Något som Brå har sett och fortfarande ser behov av är ett strukturerat arbete för att förebygga återfall i brott vid frigivning från anstalt (vuxna) eller vid hemkomst från placering enligt Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU (unga). Det som Brå anser behöver stärkas är inte de mer akuta insatser som behövs vid ett avhopp från organiserad brottslighet eller vid risk att rekryteras, utan det mer vardagliga samverkansarbetet. Brå bedömer att nationella aktörer behöver vara mer involverade i lokal samverkan för att förebygga återfall i brott.

Brå har fått signaler från aktörer på såväl lokal som regional nivå att det är svårt att överblicka allt arbete och alla initiativ som sker på det brottsförebyggande fältet. Om många nationella initiativ påverkar innehåll eller former för organiseringen av arbetet lokalt riskerar det att motverka den rörelse som implementeringen av lagen (2023:196) och polisens brottsförebyggande strategi förväntas ge på sikt. De insatser som görs för att implementera lagen (2023:196) och polisens brottsförebyggande strategi kan bara lyckas fullt ut om utrymme och tid ges för det arbetet.

Sammantaget tyder underlaget till den här rapporten på att kommunerna under 2023 förberett sig för att ta ett ansvar för det lokala brottsförebyggande arbetet. Det är en stor framgång för den nya lagens genomslag på lokal nivå att så många i de lokala enkäterna lyfter den som anledning till att det brottsförebyggande arbetet nu prioriteras.

För det fortsatta arbetet vill Brå belysa vikten av att kommunernas implementeringsarbete av lagen (2023:196), i enlighet med paragraf 7, säkerställer att det brottsförebyggande arbetet sker i enlighet med andra författningar. Det gäller exempelvis arbetet med den nya reformen av socialtjänstlagen när
den träder i kraft, eftersom den innefattar flera förslag på hur socialtjänsten ska arbeta brottsförebyggande. Skolans roll som brottsförebyggande aktör är just nu under utredning, och på
sikt ser även skolorna ut att ytterligare kunna förstärka det totala brottsförebyggande arbetet lokalt. Vikten av att dessa delar inom den kommunala verksamheten förstärker varandra, och inte leder
till olika spår inom det brottsförebyggande arbetet, kan inte nog poängteras.